lördag 27 augusti 2011

Varför Skiter Man I Våra Ungdomar? // Kao

Så länge jag kan minnas har det varit bostadsbrist i landets storstäder. Kanske främst i universitetsstäderna. Eftersom inte ungdomar anses lönsamma kastar man i dem i kategorin "TÄRANDE", där också våra pensionärer och sjuka har placerats. 


De tillför inte stat och kommun något i form av skattepengar och arbete, anser man. Det är ju arbetslinjen som gäller...Men inte ens de som jobbar häcken av sej inom vård och omsorg får ut mer än att lönen räcker jäms med rumpan varje månad. Är så trött på Alliansens förljugenhet och totala nonchalans för de som har det sämst. Att man tar från de rika och ger till de fattiga är därför ingen nyhet.

Men ungdomarna är vår framtid och man ska inte svika dem så grymt att man inte ens ger dem möjlighet att få en liten billig bostad. ALLA KAN INTE KÖPA BOSTADSRÄTTER TILL SINA BARN, som Alliansen tycks tro. Studenter på universitetet TÄLTAR på skolans gräsmattor! Det är bedrövligt.


Ingen vill satsa på dem och de är vår framtid!


Man bör sätta in bostadsbaracker i mängder på dessa gräsmattor med små, billiga och funktionella lägenheter. Även på andra platser i städerna där bostadsbristen är stor. Om bara viljan fanns hos stat och kommun. (Har en väninna som bor i en bostadsbarack, som tillhör hennes arbetsplats. Hon stortrivs och det är en hur fin lägenhet som helst: En pytteliten tvåa på ca 45 kvm.)


Men i stället för att underlätta för ungdomarna gör man bara situationen värre och värre.

Det finns massor med platser och även tomma byggnader där vissa  tillhör kommunen där man kan
bygga och bygga om för de bostadslösa mambos och andra unga. Alla behöver heller inte bo mitt inne i städerna. Det finns massor med förorter där man kan klämma in bostadsbaracker och bygga billiga hyresrätter. 


Varför inte i Danderyd, Täby och Djursholm och såna förorter? Svaret är enkelt: Där bor de rika och de vill inte ha "sånt" i sin närmiljö. Dessutom kan det ju skymma sikten från de rikas glassiga vardagsrumsfönster.

onsdag 15 juni 2011

BORNEO, en otrolig resa.

 (For english readers: Se below)










Överst: Gilbert (en man av huvudjägarsläktet)  som vi plockade upp  i staden Sandakan på norra Borneo. Min magkänsla sa mej att han var både trevlig och ofarlig. Vi åkte jeep i flera timmar in i djungeln för att komma dit vi ville: Att se orangutangerna i ett 'Sanctionary Park', ett jätteområde.

Bild två: Vi åkte i skymningen med en långbåt in i djungeln för att se de vilda djuren, som inte fanns i den fredade delen av parken. Det finns tiotusentals kanaler på Borneo och många har försvunnit och aldrig återfunnits - de har inte hittat tillbaks, irrat bort sej och till slut dött. Det gäller att åka med en person som är född i trakten och som känner till de närmaste kanalerna.

Bild tre: En bild från flygplanet, då vi flyger från Kuta Kinabalu på norvästra ön, till Sandakan på norra. Det tog 2½ timme och kanske säger en del om hur stort Borneo är. Här ser man Mount Kinabalu, berget som är heligt för de som bor på ön. Det är drygt 4000 meter högt.

Bild fyra och fem: Orangutanger i 'Orang Utan Sanctionary Park'

Bild sex: Babianer gör nya babianer. Honan ser tämligen uttråkad ut och ungen ser ut att ha en judisk 'kippa' på huvudet.

Bild 7: Swinging orangutanger.

Bild åtta: Solnedgång över Sandakan på norra Borneo.

Bild nio och tio: Småorangutanger som hämtats av veterinärerna på Borneo. Ungarnas mammor dödas för att folk ska kunna ta ungarna och visa upp dem mot betalning. Men man ska ha klart för sej att det är urfattiga människor, oftast filippiner som bor och arbetar på ön, som behöver extrapengar. De ser inte vad vi ser: att orangutangerna är utrotningshotade och har svårt att förstå hur veterinärerna tar tillbaks ungarna. Om det inte upptäcks att någon har en orangutangunge får ungen ett hemskt liv i en bur livet ut. När den blir större blir den livsfarlig och det går inte släppa ut den.

Bild Elva: Näsapshona med unge ute i djungeln. Vi hörde hur det knakade och brakade bland träden när vi åkte förbi med långbåten. Det var hannen med sin stora fula hängnäsa. Vi såg skymten av honom men lyckades tyvärr inte få med honom på bild.

Bild tolv: Orangutangunge
-----------------------------------------------------------------------------------------
Vi kom mycket tidigt på morgonen till Sandakan i norr. Natten mellan julafton, då vi åkte med långbåten, och juldagen sov vi i ett mycket primitivt, minimalt  hus i ett lodge. Det fanns ungefär 6-7 småhus och ett stort hus där 6-7 unga, helt underbara  killar i 17-18-årsåldern (alla var bögar) bodde och lagade underbar mat till oss. Vår guide Gilbert (övre bilden) bodde med stor förtjusning hos killarna i stora huset... Det var bara ett litet hus till som var upptaget: Ett par från Sydafrika på bröllopsresa. Det var  fantastiskt att få tillbringa julafton mitt inne i djungeln tillsammans med de här personerna. En märklig upplevelse och ett minne för livet.

"Ha inga skor eller något utanför huset, för då kommer makakerna (apor) och tar allt", sa en av killarna, och vi hörde hur aporna tjattrade och ibland hoppade på taket till vårt hus, så det skakade.

På juldagen åkte vi tillbaks till Sandakan, men på vägen stannade vi till vid en jättestor droppstensgrotta. Vi fick gå en halvtimme genom djungeln för att komma dit, oftast på en spång tack och lov! Utanför grottan fanns ett stort hus av brädlappar och ett par mindre. Där bodde de allra fattigaste invånarna i Malaysia:, filippinska gästarbetare.

De var väldigt nyfikna på oss, särskilt på min superblonda dotter som då var 16 år.....Väggarna i grottan var fulla av tiotusentals jättestora kackerlackor och i taket hängde lika många fladdermöss och sov. Jag fattar inte var jag har de bilderna, tyvärr. Jag har letat och letat. Om jag hittar dem lägger jag in dem senare.
------------------------------------
Borneo delas av Malaysia och Indonesien. Malaysia har den nordvästra fjärdedelen och Indonesien har resten. Det var på den Malaysiska delen av denna, världens tredje största ö, som vi var. Jag  tror inte att de två länderna är särskilt goda grannar. Om man ser en malaysisk karta över Borneo så är hela den Indonesiska delen helt blank....inte en stad, berg  eller flod är utsatta.....
--------------------------------------

Jag kan i alla fall varmt rekommendera Borneo som resmål. Man kan resa med Ving Flex om man vill. Efter 11 dagar på Borneo var vi i Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad, i 4 dagar. Ska visa lite bilder därifrån i ett annat inlägg. Det är en underbar stad för att vara en asiatisk storstad och dit åker jag gärna igen. Till Borneo också, förstås :-)
-------------------------------------------------
(Thoose who want to reed this in english; just tell me and I will translate it.)
The header of the blog means : "Member of the world" - or "world citizen"

tisdag 14 juni 2011

I Första Hand En Reseblogg

På den här bloggen kommer jag mest skriva om de upplevelser jag haft då jag både ensam och med  min dotter varit ute och utforskat världen. De få gånger vi har besökt Europa för en vecka, har vi åkt charter "sista minuten", eftersom det varit så dyrt med Euron.

Annars har vi rest på egen hand, uan reseledare och medresenärer som vandrar i samlad tropp.... Det är då det händer saker och det kan dessutom bli väldigt billigt. Senast åkte jag till Thailand (Phuket) för 4.200:- tur / retur.

Jag känner folk där som hyr ut rum, så jag fick betala halva priset  -  1000:- för 14 nätter och en enkel frukost. Ingen lyx, men rent och fräscht. Jag fick det enda rummet med TV. Jag hade ett stort kylskåp, egen toa och dusch med varmvatten (som jag aldrig använde i hettan). Dubbelsäng. Lakansbyte var 3:e dag. 200 meter till stranden.

Men det är klart: Måste man ha fönster med fin utsikt och pool får man betala mycket mer.
----------------------------
I nästa inlägg ska jag försöka lyckas lägga in bilder, vilket misslyckades den här gången.